139 miljoner till svensk vågkraft

Uppsalaföretaget Seabased, med professor Mats Leijon som medgrundare, får 139 miljoner kronor från Energimyndigheten för att bygga en komplett vågkraftspark utanför Smögen. Anläggningen med cirka 420 våggeneratorer ska ska producera runt 10 MW.

– Det finns mycket vågenergi i världen och denna teknik för att producera el är mycket lovande. Det är också roligt att se ett samarbete mellan ett litet innovativt företag och ett stort energibolag, säger Energimyndighetens generaldirektör Tomas Kåberger i ett pressmeddelande.

Stödet från Energimyndigheten innebär att den hittills största vågkraftsparken nu kan bli verklighet. I projektet kommer sammanlagt 420 vågenergiomvandlare att tillverkas i Lysekil för att sedan driftsättas och utvärderas i havet nordväst om Smögen. Innan det blir verklighet krävs ett beslut från miljödomstolen och att stödet godkänns av EU.

Seabaseds teknik består av flera enheter, de röliga vågomvandlarna, som ansluts till ett gemensamt system på havsbotten, som tillsammans utgör en vågkraftspark.

– Varje enhet kan bytas ut individuellt utan att kraftproduktionen från parken avbryts, vilket gör systemet skalbart och okänsligt för underhåll eller möjliga stopp eller störningar i enskilda enheter, säger Energimyndighetens Birgitta Palmberger i pressmedelandet.

Seabased grundades 2001 och är ursprungligen ett innovations- och patentbolag med nära anknytning till verksamheten vid Centrum för Förnybar Elenergiomvandling (CFE) vid Uppsala universitet. Forskningen leds av professor Mats Leijon som tillsammans med docent Hans Bernhoff är företagets grundare och huvudägare.

Seabaseds vågkraftsteknik baseras på vågkraftsaggregat, så kallade linjärgeneratorer, placerade på havsbotten. Aggregaten är via linor förbundna med bojar på ytan som fångar upp vågornas rörelseenergi vilken omvandlas till elenergi i generatorerna. Aggregaten är i sin tur sammankopplade med varandra genom undervattensställverk till en vågkraftspark, från vilken en växelström kan levereras via en sjökabel direkt till det landbaserade elnätet.

Placeringen på bottnen skyddar anläggningen från de överkrafter som regelbundet förekommer till havs och bidrar till att minimera behovet av underhåll.